1-Zaldi emozionalak
Hipodromo isila kalea bera bada,
zaldunik gabeko brida hau, norena
da?
Zeri egin aurre, nori eman bizkarra?
Atzera ez begiratu, gaindi ezazu langa!
Zigorrari zigorkada:
zaldi emozionalak gara...
Zaldunik ezean,
akaso karabana?
Daramagun gurdian, nor deabru doa
ba?
Zangopea daukat
ferraz ongi joa:
iltzeekin josita
daude gure asmoak.
Zigorrari zigorkada: zaldi
emozionalak gara...
Eguna amaitzean, gauero trantzean:
lotuko zaituzte –paradisu ustean–,
tortura goxoen(en) baratzean.
Zaldi(a) izan arren, zabiltz asto
lanean...
Zigorrari zigorkada:
zaldi emozionalak gara...
saria zain duzu orain, haien esku
artean,
eskukada batez zeu elikatu ustean:
azukre urtua aurki, zeure sugarrean,
sugar eta aho biak, urtuz aldi berean.
Zigorrari zigorkada:
zaldi emozionalak gara...
2-Ni naiz
Naiz lehenbiziko bala
hirigintza plana
Etxahun zaharra
autobideko zubitzarra.
Naiz hiriak listuka botatako Eva
jauregi kanpoan alferrik galdu den
kexa
urruneko argien kutsadura nekeza
dena beti hobera joango zenaren
promesa.
Hormigoizko hezurduren orbel,
lurrikararen azpian epel,
lotsak ere ez nau gorritzen...
Eta itzultzen naiz zugana, ama,
laidotutako dama,
izan suabe nirekin...
3- Eman eta hartu
EMAILE TXARRARI BEALA
EZER EMAN ORDUKO ZER EMANA
BUKATZEN
EMAILE ONA EZ DA INOIZ
EMATEAZ ETA EMATEAZ ASPERTZEN
BETI EMATEN ETA ESKUAK
ESKUAK BETI GAINEZKA, INOIZ EZ HUSTEN
HUSTU AHALA EHUN HALAKOTZ
BAIZAIZKIO BETETZEN
HARTZAILE ONAK EGITEN DU EMAILE ONA
EMANEZ ESKERTZEN BAITU HARTU DUENA
NORENGANDIK DUEN IKUSTEAK
NORENTZAT BEHAR DUEN DIO
ERAKUSTEN
4- Argiak errepidean
Mantso etortzen zen
gaua udan
eta orduan elkartzen
ginen haur guztiak.
Han errepide
bazterrean.
Autoen argiek itsutzen
gintuzten
gure ondotik
pasatzean.
Laster hasten ginen
solasean
haur batek istorio
bera kontatzen zuen
dardara arina
ahotsean:
kamioi luze bat
ibiltzen da alderrai
eta hemendik
pasatzen da noiznahi
zatoz itzal hori, geldi
zaitez hemen, utzidazu hurbiltzen
zatoz itzal hori geldi
zaitez hemen utzidazu
hurbiltzen ta barrenean
beiratzen
gelditzen bada kasu
eman
igotzera gonbidatzen
zaitu iluntzean
sartuz gero ziztuan
hurrunduko zara
argia nola zeruan
eta kamioian zaudelarik
ezkerrera behatu eta
ohartzen zara
inor ez dagoela bolante
aurrean
inor ez zure ondoan
zaude itzal hori, geldi
zaitez hemen
utzi besarkatzen hala
hartuko duzu atseden
5- Hitz jarioa
Hitz jario berri bat entzuten aritu naiz
nik deus galdetu gabe.
Herria nola eraiki edo nola deuseztu ari ziren azaltzen
Hitzak bertzerik ez dira, hagitz ongi erranak
entzun nahi dituenarentzat
Beti izan den bezala nahiko arge dago dena
ez dago inoiz berririk
nirea nirea da eta xurea nirea, zu ere neurea zara
Hitzak bertzerik ez dira, hagitz ongi erranak
entzun nahi dituenarentzat
6-Iraganaren putzua
IRAGANAREN PUTZUAN
BARNERATU EGIN NAIZ
PERLA BAT TOPATU DUT
ZALATZAREN MUNDUAN
ARRI BITXIA, DIRDIRAZ BETEA
HAN AURKITU DUT
IRAGANAREN PUTZUAN
GORDELEKUA ZEUKAN
BEREXIA HAGITZ
OSKOL GOGOR BATETAN GORDETA ZEGOEN
BAKARRIK, IREKI EGIN DA
ETA NI HAN SARTU NAIZ
IRAGANAREN PUTZUAN
EZ DA LEHIAKETA, EZ DAGO SARIRIK
BAINA LAGUNTASUNAK EZ DU BATERE ERRAZTEN
BUSTI BEHAR IZATEN DA, NAHI DENA LORTZEKO
BAINA ERRESPETUA EZ DA INOIZ GALDU BEHAR
EZ DA INOIZ GORDE BEHAR
IRAGANAREN PUTZUAN, ZALATZAREN MUNDUAN
HARRI BITXIA, DIRDIRAZ BETEA
HAN AURKITU DUT
IRAGANAREN PUTZUAN
IRAGANAREN
IRAGANAREN
IRAGANAREN PUTZUAN
7- AMAIERA
Amaiera ailegatu dela pentsatu al duzu inoiz?
Zerbaiten hasiera izan liteke (leike) hori.
Nola azaldu ulertezina, nola azaldu ahantzitakoa?
Saiatzeari uzteko momentua ailegatu ote da?
Amaiera ailetu dela pentsatu ahal duzu inoiz
zerbaiten hasiera izan leike hori
dena galduta zegoela uste izan duzunean
zortearen gurpilak jira eman eta zure alde jartzen da
Amaiera ailegatu dela pentsatu al duzu inoiz?
Zerbaiten hasiera izan liteke (leike) hori.
Nola azaldu ulertezina, nola azaldu ahantzitakoa?
Saiatzeari uzteko momentua ailegatu ote da?
Zenbat jende minduta, zenbat akats eginak,
zenbat zauri lehor eta sakonak.
Ikasitakoa egia bihurtzeko desioa,
praktikan jartzeko, ezinezkoa ez dela, argi izanda.
8- Eroriko naiz
ETA ERORIKO NAIZ BEHIN ETA BERRIZ
ETA ALTXATUKO NAIZ BEHIN ETA BERRIZ
ETA ERORIKO NAIZ BEHIN ETA BERRIZ
BETIRAKO ERORI ARTE
ETA TEORIAK ENTZUNGO DITUT
ETA ERORIKO NAIZ BEHIN ETA BERRIZ
ETA ESPERIENTZIAK BIZKO DITUT
ETA ALTXATUKO NAIZ BEHIN ETA BERRIZ
BETIRAKO ERORI ARTE BIS
ETA ZAURIAK OSATUKO DIRA
ETA ERORIKO NAIZ BEHIN ETA BERRIZ
ETA BERRIAK IREKIKO ZAIZKIT
ETA ALTXATUKO NAIZ BEHIN ETA BERRIZ
BETIRAKO ERORI ARTE
ETA HANKASARTZEAK IZANEN DITUT
ETA ERORIKO NAIZ BEHIN ETA BERRIZ
ETA GAUZA ONAK ERE EGINEN DITUT
ETA ALTXATUKO NAIZ BEHIN ETA BERRIZ
BETIRAKO ERORI ARTE
ETA AITZINA GIBELEAN UTZIKO DUT
ETA ERORIKO NAIZ BEHIN ETA BERRIZ
ETA ALTXATUKO NAIZ BEHIN ETA BERRIZ
BETIRAKO ERORI ARTE
BETIRAKO
9- Bi bide
Abenduko egun laburrak lez
batzutan arima jartzen da beltz
Euliak zenbatzen egongelan
zeinek ez luke nahi egin hegan?
Errezagoa dena ta ederra lehen...
Ze oroimen egunen eta gauen!
Bestondotik jeiki
begiak ireki
zer amets ginen ta nortzuk garen!
Koldar jaio ginenontzat, koldar eta sensible
ihes beterik ez da adiskide
Bakarra da bizitza ta soilik ditu bi bide:
preso bizi zintezke edo erdi libre
Zenbat jende, zenbat bakardade
elkarren berririk jakin gabe
Ezin ezer esan, ta hitz egin...
Zerbait esan eta orduan min
Nahi nuke, bai, nik ere bihurtu euli
Lau haizetara hego zabaldu bi;
hor zehar joatea
ta gero izatea
zure sorbaldan nora itzuli
Emaidazu eskua ta goazen biok ortozik
mundu bat jaioko da bihar goizik
Bizitza da bakarra ta ez ditu bi bide baizik:
triste bizi zintezke edo erdi pozik
10- Sekula ez erortzea
Sekula ez erortzea, kontu zaila da hori;
behin bakarrik erortzea, ezinezko mirari.
Bidegurutze horretan, okerreko bidea
hura dela jakin arren, zaila da ez hartzea.
Hankasartzea zail denik ez dezazula uste
behin sartutako lekuan, pausoa beti ustel.
Zain daude hutsune horiek, zure zangoen
gose,
imanak metalari lez, beti deitzen zaituzte.
“Ez naiz berriz eroriko”, esaten du xaloak;
xalo-xalo erortzen da: gero hartzen du loak.
Irristatzeko aukeran, hitz bat bada sobera,
hasperen desegoki bat, isiltasuna bera.
“Erne nago eta adi, isilik eta geldi”,
ohartzerako berriro, goitik behera erori.
Erortzen denak nahi luke, han
behean sarea,
horren ordez izaten du,
gehienetan sardea.
Ekibokatu zaleak, berriz nahiko
du jausi,
erortzea bizilege dela baitu ikasi.
Amildegiaren ertzak badu
erakarmena, ertzean ibili
denak, ertzean nahi du dena.
11- Erramurik gabeko gauak
Erramu koroen zain
ez gara inoiz egon,
baina ez esan guri
zer den txar eta zer on.
Estatuak eskaleentzat
bakarrizketan.
Hezur eta haragizkoa da
gure festa...
Ondo hondoratua,
txarto ohoratua.
Ahazturak badaki
zein den gure hautua.
Gaua putzua bada,
ezin naiteke alda.
Gaua samurra bada,
samurra nire malda...
Aire garbi apurra,
zigarroaren kea,
atxiki eta arnastu,
aski eta pakea.
Egunaren nekeak
kendu arren barrea,
imintzio samurra
bedi gure larrea.
Eginaren ordaina,
sobera eske al da?
Norberari berea,
leun dezagun malda.
Hitz samurrez biluzi
egun ilunen kraka.
Erantzi eta erantzi:
gauak arrazoi dauka!
Erantzi hitzak eta
erantzi atzaparrak,
jantzi denak ahantzi
“erantzi” hitza jantzi.
Ispilua zu zaitut
gardena eta zintzo:
benetako islada
zure begien mintzo.
Gaua putzua bada,
ezin naiteke alda.
Gaua samurra bada,
samurra nire malda...
12- Nazkatuta
GARAI ONAK GUTTI IRAUN DU
BERRIRO KAKAZ LEPO NAGO
KANTATU BEHAR DUDAN HITZA
GARRAXIA IZATEA LORTU NAHI DUT
EZ DUT INOR SINISTEKO GOGORIK
EZTA AURPEGI ALAIA HOIEK IKUSTEKO
NAZKATUTA NAGO
BERTZE ZENBAIT BEZALA
BAINA NIK EZ DUT
NIRE BARRENEAN GORDEKO
HAINBERTZE ALDIZ ADITUTAKO
TA KASOIK EZ EGINDAKO HITZEI
NERE ILUSIO GUZTIAK
BALAZTATZEN DITUZTEN HITZAK
NAZKATUTA NAGO
BERTZE ZENBAIT BEZALA
BAINA NIK EZ DUT
NIRE BARRENEAN GORDEKO
13- Zeure begia, haien zizare
Zeure begia, haien
zizare;
hor geldirik, zeren zain
zaude?
Pantailen lohian sartuta
ez da mundua,
baizik zingira
hatz puntetan duzuna.
Pixel bat haragikoia
laztanen zeru
ziber aingeru
zaindari laguna.
Zeure begia, haien
zizare;
hor geldirik, zeren zain
zaude?
Gizon ala emakume,
lana edo festa:
“No sabe, no contesta”.
Bai edo ez,
beltz ala xuri.
Erantzuna guk
bagenekien aspaldi.
Han sakatu,
hor klikatu...
Kontrazeinurik ez
ahaztu!
Cookie guztiak onartu.
Historiala ezabatu,
letra ttipia saltatu,
robota ote zaren
beharko duzu frogatu.
Zeure begia, haien
zizare;
hor geldirik, zeren zain
zaude?
Eskua non, xagua han,
haien amua zure ninian:
amua dizute sartu
begian...
Orain arrantzara doaz,
bidean txistua joaz,
orain arrantzara doaz,
bidean txistua joaz…
Zeure begia, haien
zizare;
hor geldirik, zeren zain
14- Xoria kantari
XORI BAT KANTARI, KANTARI LEIHOAN
ARGIA AILETU DELA ERRAN NAHI DU
BARNEKO HUTSA EZIN DA BETE
ZERBAIT FALTA DA ETA EZ DA HURRUN
ZERUAN LAINOAK, LAINOAK DUDATAN
EGUZKIAREN BELDURREZ MUGITZEN
BARNEKO GARRAK BADAKI, BADAKI ONGI
BEHAR DUENA BAKARRA DELA
XORI BAT KANTARI LEHIOAN LEHIOAN
XORI BAT KANTARI LEHIOAN LEHIOAN
XORI BAT KANTARI LEHIOAN LEHIOAN
ARGIA AILETU DELA ERRAN NAHI DU
SOLO GITARRA
ARGIA HELDU DA
HELDU DA ARGIA
ARGIA HELDU DA
HELDU DA ARGIA
ARGIA HELDU DA
HELDU DA ARGIA
HELDU DELA ERRAN NAHI DUT
15- Galdera trinkoak
NON ZAUDE? BELTZA ILUNPEAN EZ DA
IKUSTEN AHAL
NOREKIN ZABILTZA? BETI BAKARRIK
IBILI ZARA JENDEARTEAN
NONDIK ZAATOZ? GALTZA XURIAK
LOHIEZ ZIKINDUTA KONTENT
NORA ZOOAZ? BIDEXKA HORI SASIAK
JANA DU ASPALDI
ZER DAUKAZU? SAKELA BETETA BAINA
KASKOA HUTSIK
ZER DAMAZU? ITZALA BERTZEIK EZ
DUZU ERAMAN OIN ARTE
ZER DIOZU? ESPANTU FRANKO BAI
GAUZA ONIK EZ
ZER DIOZU? ESPANTU FRANKO BAI
GAUZA ONIK EZ
NON ZAUDE? BELTZA ILUNPEAN EZ DA
IKUSTEN AHAL
16- Ez barkatzen
Urtero aizkora kolpe bortitzak
oihaneko zuhaitz tenteetan.
Hilero akuilu zizta zorrotzak
ustearen haragi gurian
Astero ausiki egin berria
barneko isilpe xamurrean.
Egunero arte herdoilduren bat
gogoaren landa jorian.
Orduro haize saminen bat
nahi, ahal edo ezin diren
desira biluzietan.
Denborak eta oroitzapenek
ez dute barkatzen.
17- Ziztak irauli
GORROTOA LURPETIK ATERA DA
LUHARTZEK ERROAK JAN DITUZTE
ETA LAIA ANTZU GELDITU DA
ETA LURRA HERDOILDU EGIN DA
ETA LAIA ANTZU GELDITU DA
MAITASUNAK LURRA IRAULI DU
LAIAK BIHOTZA ZIZTATU DU
ORRATZAK EZ DU HARIRIK
HARIAK EZ DIRA ANIMALIAK
PIZTIAK EZ DIRA DENAK BASAK
BASATIA OMEN ZEN BAINA AISE
HEZI OMEN ZUTEN
ETA MAITASUNAK, LURRA ZIZTATU
DU
ETA LAIAK, BIHOTZA IRAULI DU
MAITASUNAK LURRA IRAULI DU
LAIAK BIHOTZA ZIZTATU DU
ORRATZAK EZ DU HARIRIK
HARIAK EZ DIRA ANIMALIAK
PIZTIAK EZ DIRA DENAK BASAK
ZALDI EMOZIONALAK
Hipodromo isila kalea bera bada, zaldunik gabeko brida hau, norena da? Zeri egin aurre, nori eman bizkarra? Atzera ez begiratu, gaindi ezazu langa!
Zigorrari zigorkada:
zaldi emozionalak gara.
Zaldunik ezean, akaso karabana? Daramagun gurdian, nor deabru doa, bada? Zangopea daukat ferraz ongi joa: iltzeekin josita daude gure asmoak.
Zigorrari zigorkada:
zaldi emozionalak gara.
Eguna amaitzean, gauero trantzean: lotuko zaituzte –paradisu ustean–, tortura goxoenen baratzean; zaldia izan arren, zabiltza asto lanean...
Zigorrari zigorkada:
zaldi emozionalak gara.
Saria zain duzu orain haien esku artean, eskutada batez zeu elikatu ustean…
Zigorrari zigorkada:
zaldi emozionalak gara.
Azukre urtua aurki zeure sugarrean, sugar eta aho biak, urtuz aldi berean.
Zigorrari zigorkada:
zaldi emozionalak gara.
DIOTENEZ
Biharraren drama da, behatzea gaurdanik.
Bihar egongo garenez asko lurpean jadanik.
Bihar da ar gehiegi, eta eme erdirik ez…
Biharraz larregi ez eni mintza, mesedez.
Diotenez, bihar hobeki egongo gara.
Sosen Jaunak gaitzala denok anpara.
Gaurko odola, izerdia eta malkoak
bihar izango dira atzokoak.
Diotenez... (Nik diot ezetz, nik diot ezetz...)
Bihar ez bada, etzi bai; beharbada etzidamu...
Geroko gerotan koxka gehiago digute estutu.
Diotenez, komeni da itzalak bildumatzea;
aurreak erakusten du nola dantzatu atzea.
Diotenez ez da txarra gaur gose izatea,
inork ez du aurreikusi etziko gosetea.
Diotenez, bihar hobeto egongo gara.
Esnezko ibaiak eta eztizkoak...
Diotenez... (Nik diot ezetz, nik diot ezetz…)
Zoriona punpaka eta eguzkiak binaka:
umiliazioa duzu prezio erdian.
Bihar ez bada, etzi bai; beharbada etzidamu...
Geroko gerotan koxka gehiago digute estutu.
Diotenez, bihar hobeto egongo gara.
Sosen Jaunak gaitzala denok anpara.
Gaurko odola, izerdia eta malkoak
bihar izango dira atzokoak.
Diotenez... (Nik diot ezetz, nik diot ezetz!)
Zenbat amu, hainbat damu!
Egia bihar jakingo dugu.
HELDUENTZAKO SEHASKA KANTA (I)
Nartzisoren ispilua beltz edo koloretsu,
main stream da korrontea, goxo itoko zaitu.
Berrogei urteko haurtxo, txuntxurun berde, aizu:
ez izan deusen beldur, pentsioa baduzu:
soldata segurua non, zu harantz arrimatu...
Poxpoloak ahaztu du nola esaten den su!
Aitatxorentzat lan egin, ez izan deusen izu:
poxpoloak ahaztu du nola erraten den su!
Txikitxo, txikitxo maite, txiki entretenitu,
laster berrogeita hamarrak harrapatuko zaitu!
Txartelak, telefonoak, baimenak ez ahaztu;
txikitxo, txikitxo ene, goxo-goxo segitu.
Bizitzak zuretzat hamaika sehaska ditu,
txikitxo, txikitxo ene, baietz gehiago txikitu!
Arina izan behar da, arin baita arima,
baina arin izan zaitez xoria den bezala.
Arina izan behar da, arin baita arima,
baina xoria bezala, eta ez haren luma.
Norbaitek erran behar eta zeuk erran iezaiozu:
poxpoloak ahaztu du nola erraten den su!
Arina izan behar da, arin baita arima,
baina xori aukeratuz, norantz doan hegaka,
hegaka, hegaka...
INOZOAK ISPILU BILA
Inozoa goizetik dabil ispilu bila;
kalean aurkitzeko badu aukera pila.
Isladak isladari antza dio nabari:
“biok berdinak gara, parez parean jarri!”
Behetik berdintzea, hau bai patu pobrea!
Lokatzetan murgiltzea ez ote da hobea?
Ispilu, ispilutxo, erreinuko ergelen,
atleta naizela dio eta naiz buru-herren.
Berdinak eta lauak zango biko ispilu,
simetria triste honek biok berdindu gaitu.
Ispiluak distira omen bere bertute;
bi ispiluk parez pare zer isladatzen dute?
Ispiluak distira omen bere bertute;
bi ispiluk parez pare nire antza al dute?
Ispilu zurrupatzaile, inozoen ispilu:
erdian harrapatuta zurrupatuko zaitu.
Ispilu, ispilutxo, erreinuko ergelen,
atleta naizela dio eta naiz buru-herren.
ERRURIK GABEKO HABIA
Errua errun duen oiloa zara:
zure errua, zure pozoia, zure bazka.
Errua errun duen oiloa zara.
Maldan behera zoaz, erruberari bultzaka;
erru ezberdina da erru bera.
Erruak dakar erru-dantza;
erruak soilik du erruaren antza.
Zer izan zen lehenago, errua edo arrautza?
Eta errurik ez balitz? Bizitza balitz habia?
Dena bere kabuz balebil? Kulparik hona ez ekarri,
nirekin ez konparti…
Bizi gara larru gorririk;
larru gorritan ez da errurik,
ez deabru, ez aingerurik.
Aingeruak ainguraturik,
gura hain makurrak eni loturik...
Erruari erranez berriz: “Errua, diat erruki!”
Errua errubera bat da, eta doa maldanbehera;
erru ezberdina da erru bera,
horregatik diotsut zera:
“Arbola pean behar zaitut lurpera.
Ez lurpetik atera, ez itzuli etxera!”
Gizon errugabea, pausajea arin.
Emakume errugabea, aise dabil.
Erruaren hazitik dator gorantza:
zer izan zen lehenago, arrosa edota arantza?
Erruak dauka matriuskaren antza:
handiak barruan txikiak dauzka.
Errua errun duen erruduna naizenik ez erran: basta…!
Errua errun duen erruduna naizenik ez erran.
HELDUENTZAKO SEHASKA KANTA (II)
Gailu beltzen pantailetan glamurra okagarri,
hipnosi susmagarri bat, amnesia hilgarri.
Baina ez zaitez kezkatu, eskutxoa ekarri:
telebistaren mandora, ohituko zara aurki.
Telemando edo dildo, pixelezko haragi,
mandoaren orpoari xuxen-xuxenka segi.
Arriskuetatik libre, idi-kartola begi,
malkoak odol gorri niniak dira eri.
Haurrentzat ona sehaska, helduentzat ze nazka!
Kontu vintage bihurtu da, honezkero gatazka.
Txutxu-mutxu ziztrinena notizia bihurtua,
bihotzeko albisteei gibeletik lotua.
Euli baten hegadak nau hagitz distraitu,
moda, sona, txorimalo eta freakyen maisu.
Saten traje baten bila dabil Satan kaikua...
“Nork nori eman dion, badakizu muxua,
Lolita probokatzaile, ala haren maisuak?”
Ergelen gelan sartzeko jakin beharrekoa.
Haurrentzat ona sehaska, helduentzat ze nazka!
Kontu vintage bihurtu da, honezkero gatazka.
Helduentzat sehaska, barroteei egin hazka:
sehaska goxoegian hilko gara dardarka...
ZEURE BEGIA, HAIEN ZIZARE
Zeure begia, haien zizare;
hor geldirik, zeren zain zaude?
Pantailen lohian sartuta ez da mundua,
baizik zingira hatz puntetan duzuna.
Zeure begia, haien zizare;
hor geldirik, zeren zain zaude?
Gizon ala emakume, lana edo festa:
“No sabe, no contesta”.
Bai edo ez, beltz ala xuri.
Erantzuna guk bagenekien aspaldi.
Han sakatu, hor klikatu...
Kontrazeinurik ez ahaztu!
Cookie guztiak onartu.
Historiala ezabatu, letra ttipia saltatu,
robota ote zaren beharko duzu frogatu.
Zeure begia, haien zizare;
hor geldirik, zeren zain zaude?
Eskua non, xagua han,
haien amua zure ninian:
amua dizute sartu begian...
Orain arrantzara doaz,
bidean txistua joaz,
orain arrantzara doaz,
bidean txistua joaz…
Zeure begia, haien zizare;
hor geldirik, zeren zain zaude?
ORDAINDU KEZKAK
Izenik ez daukan kezka ez da benetakoa,
izenik ez daukan kezka ez baita arazoa.
Zinezko kezkei izena kentzea da gakoa,
sortu nahi diren arazoz betetzeko auzoa.
Arazoa seme bedi eta ni gurasoa:
txikikeria bat zena, orain deserosoa.
Soluzio bakoitzarentzat arazo bat badaukat,
eta hori gutxi balitz sorbaldan kolpetxo bat.
Arazorik ez duzula zinez uste baduzu,
gaizki zabiltza laguna, ezagutuko nauzu.
Zure problemak ahazteko nik dakartzat berriak:
arazo freskoak garai nahasi hauei jarriak.
Ni nauzu zure arazo eta soluzioa:
zein da zeu ordaintzeko prest zauden prezioa?
Ni izango naiz bi gauza zatia eta osoa:
lehenbizi arazoa eta, gero soluzioa.
ERGELEN GELAN
Ergelen gela, guztietan goxoena;
berogailua etxe osoan barrena.
Ergelen gelan giro fahrenheit epela.
Elkarrizketa halaxe da: zozoa gozo,
belea zuri, txepetxa beti txepela.
Ergelen gelan bada jende saiatua...
Haien artean txapelketa lehiatua:
“Baietz ni zu baino ergelagoa izan!”
Ergelen gelan, ergelen gelan…
Ergelen gelak horixe dauka:
xakerik ez, baina partxisaren mauka.
Ergelen gelak, zenbat abantaila:
konpainiarik ez da sekula falta.
Ergelen gelan, zenbat opari!
Alkandora bat mahuka josia soinari.
Ergelen gelan, gerrikorik ez:
“Hegoak moztu suizida horri, mesedez!”
Ergelen gelan, arnas larriak,
ezpainetik beherako lerde izpiak.
Ergelen gelan, barre biziak,
jakin gabe barre horien zergatiak.
Hau da helbide zuzena,
hemen, daukazu den-dena!
Ongi etorri, jarri ilaran,
hartuko zaitugu aurki
ergelen gelan, ergelen gelan!
Ergelen gelan, arnas larriak,
ezpainetik beherako lerde izpiak.
Ergelen gelan, barre biziak,
jakin gabe barre horien zergatiak...
NOLA EZETZ
Nola ezetz?
Pixka bat pixkanaka.
Pixka bat, pixkanaka, pixkanaka, ttanttaka…
Tiranteei helduta, haurtxoei bezala,
beltzetik zurira baino lehen txango bat ubelera.
Nola ezetz?
Apurka-apurka.
Ezer puskatu gabe,
apur-apur, purra-purra.
Borrero leunen ardura:
deus ez daraman lapurra,
txikitu gabe urra.
Nola ezetz?
Gutxika-gutxika,
ez egiteko goitika,
deuseztatuz irrika.
Pixka bat pixkanaka,
gutxika-gutxika, pixkanaka, ttanttaka...
Dosi ttipitan edan...
Papurra papur, zelan?
Azken papurra zer den, nik zuri behar erran?
Papurtu ezin dena da papur papurrena.
LA CABALLERÍA EMOCIONAL
Si la calle es el hipódromo más silencioso,
¿a quién pertenece esta brida sin jinete?
¿A quién hemos de enfrentarnos y a qué
lucha deberíamos renunciar?
¡No mires atrás y salta la valla!
Un latigazo nunca viene mal:
el ser humano
es un caballo emocional.
A falta de yeguas, ¿quizá una caravana?
¿A quién diablos llevamos en esta diligencia?
Me clavaron las herraduras y con ellas mi destino.
Un latigazo nunca viene mal:
el ser humano
es un caballo emocional.
Al acabar el día, como en trance,
te atarán —prometiéndote el paraíso—
al jardín de las dulces torturas:
de caballo conservas el nombre,
pero trabajas como una mula.
Un latigazo nunca viene mal:
el ser humano
es un caballo emocional.
Ahora recoge tu premio:
un palmo de pienso
(luego existo…)
Un latigazo nunca viene mal:
el ser humano
es un caballo emocional.
Tu furia se deshizo
en un bocado de azúcar.
Un latigazo nunca viene mal:
el ser humano
es un caballo emocional.
ESO DICEN
El drama del futuro es tener que mirarlo desde hoy en día,
sabiendo que mañana estaremos a dos metros bajo tierra.
El mañana no se da maña y es masculino ÉL…
Mejor habladme de LA mañana, y no al revés.
Dicen que mañana estaremos mejor.
¡Que el Señor de la Calderilla nos ampare!
Sangre, sudor y lágrimas de hoy
mañana serán de ayer…
…según dicen.
A mí me da que no…
Si no es mañana, quizá pasado
o al día siguiente… nos aflojarán
la tuerca que hoy nos han apretado.
Dicen que no está de más coleccionar sombras,
también que cosechas lo que siembras.
Dicen que el hambre de hoy es la abundancia del mañana,
nadie predijo nunca una hambruna para el día siguiente.
Dicen que mañana estaremos mejor.
Ríos de leche y aguamiel…
…según dicen
A mí me da que no...
Felicidad a espuertas y soles a pares;
la humillación, a mitad de precio.
Si no es mañana, quizá pasado
o al día siguiente; puede que hagan falta
un par de días más…
Pero pronto nos aflojarán la tuerca que hoy nos han apretado.
Dicen que mañana estaremos mejor.
¡Que el Señor de la Calderilla nos ampare!
Sangre, sudor y lágrimas de hoy
mañana serán de ayer…
…según dicen.
¡A mí me da que no!
Pende un arrepentimiento de cada anzuelo.
Mañana sabremos la verdad.
CANCIÓN DE CUNA PARA ADULTOS (I)
En el espejo de Narciso, golosinas de colores sobre un fondo negro. Lo llaman main stream y te ahogará con gusto.
“Duérmete niño, duérmete ya, 40 años recién cumplidos
y nadie sabe cómo ha sido…
Nada has de temer: tienes la pensión asegurada. Aférrate a ese sueldo fijo…”
Este fósforo ya olvidó cómo se dice fuego.
“Tu padre te dará cobijo, no tengas miedo…”
Este fósforo ya olvidó cómo se dice fuego…
“Pequeñín, ven a mis brazos, entretengámonos: pronto cumplirás 50, tratemos de entendernos… No olvides tarjetas, teléfonos, permisos y salvoconductos y cantemos todos a una:
qué rico que se está en la cuna…”
“La vida te reserva una guardería en cada esquina, pequeñina;
ven a mis brazos alma mía, ¡verás cómo sigues haciéndote más pequeñita todavía!”
Has de ser liviano, pues el alma es ligera, pero sé ligero como el pájaro, no como la pluma.
Alguien se lo ha de decir, —díselo tú mismo—lo de ese fósforo ya roza el autismo: “¿Cuándo olvidaste tú cómo se dice fuego?”
Has de ser liviana, pues el alma es ligera, pero sé ligera como un pájaro que elige su norte y su vuelo es su bandera.
IDIOTA BUSCA ESPEJO
Muy de mañana el idiota busca ya un espejo.
No le falta donde elegir. El reflejo se reconoce,
alborozado, en otro reflejo: “¡Somos tal para cual!”
Triste es el destino cuando nos iguala por lo bajo.
¿No será mejor revolcarse en el arroyo
entre espejos rotos?
“Espejo, espejito,
¿quién es el mejor atleta
del reino?”
Me señala a mí, y soy un tullido mental.
Iguales e igual de planos somos los espejos de dos patas;
una pobre simetría nos iguala.
Los espejos brillan, pero ¿qué reflejan en realidad
cuando están frente a frente?
Los espejos brillan, pero ¿se parecen a mí
dos espejos frente a frente?
Espejos que atraen y arrastran, los espejos de los idiotas:
si te pillan en medio te succionan.
“Espejo, espejito,
¿quién es el mejor atleta
del reino?”
Me señala a mí, y soy un tullido mental.
NIDO SIN CULPA
Como una gallina clueca,
has incubado tu propia culpa:
tu conciencia es tu veneno
y tu combustible.
Vas cuesta abajo
persiguiendo a tu propia culpa:
“¡Culpa que rueda no cría musgo!”, dicen.
La culpa invita al baile culposo,
y solamente se parece a sí misma.
¿Qué fue primero, la gallina o la culpa?
¿Y si no hubiese tal?
¿Y si la vida no fuese más que un nido?
¿Y si todo rodase por su cuenta y riesgo?
No me vengáis con más culpas,
no las compartáis conmigo…
La culpa son ángeles anclados
y deseos amordazados…
¡Dichosa culpa, me apiado de ti!
La culpa es una rueda
cayendo por el precipicio:
“Debo enterrarte bajo un árbol:
¡No regreses, no vuelvas a casa!”
El hombre sin culpa aligera el paso.
La mujer sin culpa levita y duerme al raso.
La culpa se rompe y de la culpa brota alguna cosa,
¿qué fue primero, la espina o la rosa?
La culpa se parece a una matrioska:
la grande cobija muchas más pequeñas.
Pero se acabó. Basta.
No seguiré incubando mi propia culpa.
CANCIÓN DE CUNA PARA ADULTOS (II)
Presuntamente glamurosa, —vomitiva, en realidad—,
hipnosis multipantallas, amnesia vital.
Pero no te preocupes, dame la manita y te enseñaré cómo
estar en manos del control remoto.
El joystick es un dildo —y viceversa—;
eres carne de píxel caminando en línea recta,
sin riesgo de desvío, buey acartolado:
tus pupilas enfermas lloran sangre.
¡Qué gran invento, esto de acunar a los adultos
hasta la saciedad! El conflicto ha pasado a ser
un asunto trasnochado, vintage.
El rumor más burdo tiene rango de titular
y los cotilleos del corazón me ponen del hígado.
El vuelo de una mosca me distrae totalmente:
son modas, famoseo, espantapájaros
y maestros de ceremonia freaks.
El tonto de Satán busca su traje de satén…
“¿Quién le dio el beso primero?
¿Lolita al catedrático, o fue al revés?
”Has de saberlo cuanto antes
para entrar a la estancia de los dementes.
¡Qué gran invento, esto de acunar a los adultos
hasta la saciedad! El conflicto ha pasado a ser
Un asunto trasnochado, vintage.
Te cantaré una nana mientras lames los barrotes:
así nos consumiremos en la linda cuna
entre psicóticos brotes.
TU OJO, SU LOMBRIZ
Tu ojo es su lombriz;
¿a qué esperas ahí quieto?
Inmerso en el negro espejo,
no es mar sino ciénaga
lo que palpan tus dedos.
Tu ojo es su lombriz;
¿a qué esperas ahí quieta?
¿Masculino o femenino? ¿Trabajo o día de fiesta?
“No sabe, no contesta”.
¿Positivo, negativo? ¿Blanco o negro?
Hace tiempo que sabemos la respuesta.
Pulsa el icono, clica esta ventana…
no olvides las contraseñas,
acepta cookies, borra tu historial reciente,
sáltate la letra pequeña
y demuestra que no eres un robot,
es la condición primera.
Tu ojo es su lombriz;
¿a qué esperas ahí quieto?
Tu mano en el ratón,
su anzuelo en tu pupila.
Y ahora se van de pesca y pícnic campestre
silbando alegremente.
Tu ojo es su lombriz…
PREOCÚPATE Y PAGA
Preocupación innombrada, no eres real:
prohibido pronunciar los verdaderos problemas.
Mejor llenar el barrio de otros nuevos
con vistosos nombres.
Si el problema es el hijo, yo soy su padre:
una nimiedad incómoda ocupa tu tiempo ahora.
Traigo un problema para cada solución,
y si te parece poco un golpecito en el hombro.
Si de veras crees que no tienes problemas,
es que aún no me has conocido.
Traigo unos nuevos para que puedas olvidar los tuyos:
problemas frescos para tiempos revueltos…
Seré las dos cosas: la parte y el todo,
primero el veneno y luego el antídoto.
Yo seré tu problema y también tu solución:
¿Cuánto pagarías a cambio de tu ración?
LA ESTANCIA DE LOS DEMENTES
La estancia de los dementes
es en la que mejor se está:
tiene calefacción central.
La estancia de los dementes,
donde mirlos blancos conversan
con pajaritos y pajarracos.
La estancia de los dementes
alberga a gente voluntariosa y sin suerte
intentando demostrar quién es el más demente.
Así es la estancia de los dementes.
Es lo que tiene esta sala de estar:
a falta de ajedrez, parchís y damas.
Es una estancia llena de ventajas:
nunca te faltará compañía.
¡Cuántos regalos y juguetes!
Para empezar, una camisa
con la manga cosida al regazo.
Aquí están prohibidos los cinturones.
“¡Córtenle las alas a ese suicida, por favor!”
Jadeos entrecortados,
hilos de saliva en la barbilla…
Carcajadas por doquier, sin que las razones
de las risas estén muy claras.
“Esta es la dirección correcta,
aquí no les faltará de nada…
¡Bienvenidos, bienvenidas,
pónganse en la cola, pronto
les atenderemos
en la estancia de los dementes!”.
Jadeos entrecortados,
hilos de saliva en la barbilla…
Carcajadas por doquier, sin que las razones
de las risas estén muy claras.
¿TE RESISTES?
¿Aún te resistes?
Solo una vez, poco a poco,
paso a paso, gota a gota,
así apenas se nota…
Sujeto a los tirantes o al taca-taca,
como los niños que aprenden
a caminar:
entre el negro y el blanco
siempre hay en la paleta
un cardenal.
No te resistas.
Iremos paulatinamente.
No romperemos nada.
Quedarán restos.
Un ladrón que no roba.
El verdugo delicado
que golpea y no deja marca.
Es inútil.
No te resistas.
Solo una cucharada,
así no vomitarás.
Es paulatino el desgaste.
Bébetelo en pequeñas dosis.
Así, muy bien.
Agáchate bajo la mesa
y recoge las migajas:
¿pueden desmigarse aún más?